Idag är en seg dag...
Vi var ute igår med våra goda och glada vänner Kicki och Jocke och deras lilla Linnéa, som nu är 2 år redan!
Vi var och åt på Thai-boat, och jag blev hämtad vid porten, och sen fick vi skjuts hem också, och fortsatte sällskapa vidare över en kopp kaffe och en "Pettson och findus" film.
En mycket trevlig kväll, särskilt för mej som bara har suttit inne i lägenheten i flera dar ,och bara vaggat runt och haft ont och tagit sprutor stup i kvarten...Så det var mycket uppskattat!!  

Appropå sprutor, så har jag av min gulliga barnmorska fått Emla-salva som jag kan smörja på huden en timme innan jag ska ta min spruta, och då känns det ingenting när jag sticker mej! Helt underbart!!! Så nu slipper jag förhoppningsvis all stress och smärta och jobbiga adrenalinrushar fram till förlossningen iallafall.

Idag är min älskling och hjälper först sin mamma med datorn, och sen ska han hem till min mamma och hjälpa henne med en skrivare... så nu sitter jag här och väntar och väntar på att han ska komma hem och ha lite tid med mej också.
Samtidigt som jag funderar på vad vi ska äta till middag ikväll... Svåra beslut att fatta!!!


Det var allt för idag!

Ha det!

Idag har jag bara legat i soffan och slappat...
Nä, nu ljög jag, jag har faktiskt tvättat 2 maskiner, och vikt tvätten också.

Igår hade vi finbesök av tjocka släkten från Uppsala och Falun, för att fira att min lilla mamma fyllde 65 år i måndags!

GRATTIS MAMMA!!!

Nu kommer hon in på Gröna lund helt gratis i resten av sitt liv! Bara det är ju värt att fira ;-)

I Torsdags var Erika här och fikade med mej och Alex, och hon hade nötter med sej. Ett utmärkt alternativ till fikabröd och sötsaker för en som har graviditets-diabetes!

Och nu har jag hittat sladden som man ska ladda kameran med, så nu har jag lite bilder att lägga upp också.
Håll till godo!

 Här är min glada, vackra vän Erika....

 

och här är den fina vagnen som vi fick köpa av henne...

och så här ser den ut när den är bäddad med lakan som vi får låna av henne....

 

och här är spjälsängen som vi får låna av henne.... (och bredvid ser ni skötbordet som jag hade när Alex var liten, och på det står en blöjhink och lådor som ska hänga på sidan av skötbordet)





Här är tvättpåsar som jag sytt,så vi slipper använda de där stora, fula IKEA-påsarna. Samtidigt som jag sydde dom, lyssnade jag såklart på "Twilight":-)  




Här är en "väggficka" som jag sydde på prov, för sen ska jag sy en till Emma, men den ska se lite annorlunda ut.



Här är den fina lampan som min älskade sambo har kämpat med att sätta upp ovanför matbordet...



och här är den andra fina lampan som han har satt upp i vårat sovrum :-)



Det var allt för denna gången!


Ut och njut!

Idag har jag varit på bassängträning, och det var jätte jätte skönt! Jag får faktiskt mindre ont när jag har varit där.
Sen var det hem och sy färdigt det som låg på sybordet, samtidigt som jag lyssnade på "Twilight" böckerna på engelska på CD. Det är verkligen skönt att sitta och pyssla samtidigt som nån läser högt för en. Det blir som meditation. Och så får jag så mycket gjort!

Jag måste bara tipsa om en blogg som min kära kollega Rosi tipsade mej om:

www.oohsome.blogspot.com

Helcoola grejer!

De senaste dagarna har min kära sambo varit jätteduktig och satt upp nya lampor i lägenheten, bytt plats på några, monterat ihop spjälsängen och bäddat den, skurat badrummet och rensat avloppet, och satt upp nya krokar därinne! Han är underbar!!!

På måndag ska jag på ett nytt ultraljud för att se så att lilla Emma inte växer för fort därinne, och med lite tur så kan min älskade följa med och se vårt lilla underverk därinne. Det känns lite orättvist att det bara är jag som ser och känner mest.
Så fort han lägger handen på magen så blir det alldeles lunt och stilla därinne. Jag hävdar att det är för att hon känner att det är pappas hand, och för att han har en lugnande inverkan på henne.

Så nu vet vi vem som får ta alla skrik-nätterna sen, hehe

Nu ska jag gå och slappa i soffan framför tv:n, bara för att jag kan!

Ha det!

Jaha, nu var det längesen jag skrev igen...
 Men just nu är jag upptagen med att sy ikapp sånt som har legat och pockat på min uppmärksamhet i skåpen ett tag, och jag har faktiskt hunnit med en hel del :-)

Jag har räknat ut att jag måste sticka mej i fingret 7 ggr/dag, och ta 4 sprutor /dag just nu...
 Jag behöver väl inte påpeka att jag ser ut som en nåldyna på fingrarna, och att jag känner mej som en också.

 Jag har fortfarande VÄLDIGT svårt för att ta sprutorna, och sitter och laddar och laddar inför varje spruta.Det är mest det att jag faktiskt aldrig vet om nästa stick kommer att göra as-ont eller inte, och det gör att jag får en adrenalinrush varje gång som nålen närmar sej magen.
Fast det går liite bättre när min käraste sambo håller mej i handen... Tack älskling!

Just nu är jag dessutom så himla trött och matt på dagarna, eftersom det blir svårare och svårare att kunna ligga bekvämt på nätterna, och att vända sej om ska vi inte tala om, det gör så j-la ont så jag blir helt klarvaken varje gång, och då känner jag ju också hur otroligt kissnödig jag är, och måste krångla mej upp för att gå på toa,och sen är jag ju klarvaken i 1-2 timmar innan jag kan somna om, och när sen sambons klocka ringer för att han ska upp och jobba, ja då är det ju kört igen...

Men jag har sagt det, att ska det bli några fler barn i den här familjen, så är det HAN som får vara gravid nästa gång, för det här, det gör jag INTE om i första taget!

En BRA sak som allt detta lidande iaf har fört med sej är att jag fick göra ett extra ultraljud för att kolla så att bebisen inte är för stor i magen, och när jag ändå låg där, så frågade jag den gulliga sköterskan om hon möjligtvis kunde se vad det var för kön på bebisen. Hon kollade och kollade, och till sist sa hon att hon med 80% säkerhet kunde säga att det är en liten flicka som liger därinne... en liten EMMA!!!

På torsdag och fredag ska jag och sambon på föräldrakurs, och det ska bli intressant!

Nu ska jag sitta och sy, och lyssna på mina "Twilight"-ljudband :-)

Här är lite söta kläder som farmor köpt till Emma.

 

Och här är en jättebra overall som hon kan ha när det är kallt.




Här är hon! Vår lilla EMMA!!!




Visst ser det ut som om hon ligger och ler för sej själv därinne?




Sköt om er!!

Jaha ja, då var man satt på insulin då...

Jag har ju fått föra bok över mina blodsockervärden, och de var ju ganska höga, precis på gränsen till diabetes, så idag var jag på diabetes-avdelningen på sös hela dagen och fick ta fler prover. Efter ett tag bestämde sej så läkaren för att det var bäst för mej och bebisen att  jag fick börja ta insulin, fr.o.m idag, för att hålla blodsockervärdena nere.

Det är tydligen så att om jag har för höga värden, så kan bebisen växa till sej så pass stor (upp till 4-5 kg) att man måste göra ett kejsarsnitt för att få ut den, och det vill de undvika i så stor utsträckning som möjligt.

Nu är det ju tyvärr så olyckligt att jag, efter flera obehagliga och ångestfyllda upplevelser med nålar och sprutor i mitt liv, har utvecklat en ren skräck för nålar.

De senaste dagarna har jag ju varit tvungen att sticka mej i fingrarna för att få ut en droppe blod, som jag sen ska mata in i en maskin för att få svar på mitt blodsockervärde, och bara det tog mej en hel kväll den första gången, och jag ska inte förneka att tårar fälldes.
Men jag stålsatte mej för mitt barns skull, och det går hyfsat bra nu, fastän jag fortfarande sitter och "laddar" inför varje stick, i minst 10 min. innan jag kan genomföra det. 
Men jag tänkte väl att det var allt jag skulle behöva utstå fram till förlossningen.

Ack hur jag bedrog mej.

Idag fick jag veta att fr.o.m. nu ska jag 3-4 ggr/dag införa en nål i magen, och spruta in insulin i min kropp!
Jag förnekar inte att jag höll på att svimma när sköterskan visade mej nålen, och hur jag skulle göra, och att jag faktiskt grät av rädsla när jag skulle gör det själv.

Nu hade jag en sån tur att jag fick en jätte-gullig och rar och omtänksam sköterska, som hade varit med om fegisar som mej förut, och jag fick öva på en nål utan insulin i, och hon hjälpte mej t.o.m att föra in den i huden första gången.
Sen satt hon med mej när jag skulle göra det själv vid lunchen, och då gick det ganska bra. Det var ju dock fortfarande fruktansvärt obehagligt! 
Men jag fasar för hur det ska gå ikväll när jag ska sitta här helt ensam och försöka göra detta helt själv...

Det är liksom bara tanken på att sticka hål på min hud, och införa en substans i kroppen med en NÅL, som får mej att bli lite smått panikslagen!!





Detta är apparaten som jag använder för att ta mina blodsocker-värden. Det som ser ut som en penna, är den med nålarna i...






Detta är insulin-sprutan, och "hattarna" är nålar, som jag ska skruva på själv....



Ja, usch ja, vi får väl se hur det går...


Jag hade ju LÄTT valt ett bett eller två, från en vampyr, hellre än det här!


Ha det!