håhå jaja
Hon är verkligen en bra barnmorska som lugnar och försäkrar mej om att allt är bra med bebisen, och inga frågor är för dumma för att frågas!
På vägen hem tog jag en liten promenad, eftersom jag bor i den vackraste stadsdelen i stockholm (tycker jag!) , men det fick jag ju lida surt för när jag kom hem, i form av sammandragningar som hette duga! Det var bara att lägga sej i soffan med fötterna upp. Tråååkigt!
Men som tur var hade jag just hämtat ut mina nyinköpta dvd´s: säsong 1 och 2 av HEROES, min favorit-serie, så där förflöt 2 timmar utan problem :-) Jag är fortfarande lika förtjust i lilla "Hiro", han väcker verkligen moderskänslorna hos mej.
När min son läste mon blogg igår, så sa han "men mamma, du har ju inte lagt in nån bild på MEJ där du har skrivit att jag var så duktig och lagade middan igår!" Så nu gör jag det HÄR:
Här är min fina, duktiga son!
Idag skrev jag ett inllägg i min BFF´s blogg, och när jag satt och skrev, så insåg jag att jag inte har talat om för min sambo vad jag känner, så som jag beskrivit det i inlägget. Så därför skriver jag in det här, så han också får veta :-)
När jag och min fantastiska sambo träffades för 5 år sen hade jag redan en son sen tidigare, som då var 10 år.
Min sambo tog sig an honom utan att blinka, och har sen dess varit mer pappa till honom än hans biologiska pappa nånsin varit.
Min son ser upp till min sambo, och i hans hjärta kommer han alltid att vara hans "riktiga" pappa, som alltid finns där, bryr sej, och ställer upp.
Nu när vi väntar vårat gemensamma barn i oktober, så blir jag så rörd varje gång jag tittar på min sambo, när han pratar med min mage, när han ler med hela kroppen så fort vi pratar om bebisen där inne, och jag VET att han kommer att bli den bästa pappan i världen.
Det är han redan till min son :-)
Och sen har ju hon världens bästa make, som har gjort min blogg så fin! Tack utlandspappan!
Tack å hej, leverpastej!
Oh vad mysigt. Saknar lite att vara gravid, men näe...ser dock fram emot att bli tant katja :-)
