Ja, som jag skrev i förra inlägget, så är jag fast för Stephenie Meyers serie "Twilight"...
Men det har liksom blivit mer än så.
Jag köpte 3 av 5 böcker i onsdags, och idag, lördag har jag börjat läsa på bok nr.3. Jag har alltså på 3 dagar läst ut 2 böcker ,och börjat på den 3:e.

För er som inte vet detta, så har jag alltid haft svårt att läsa en hel bok utan många pauser, och utan att tappa koncentrationen efter halva.
Det har hänt mer än en gång att jag har fått börja om från början igen, och jag måste alltid läsa ganska långsamt p.g.a att jag ofta läser ord fel, och då missar jag ofta sammanhanget.
Så att läsa 2 böcker på 3 dagar för första gången i mit liv borde säga nåt om hur fantastiskt, otroligt sinnesrubbande bra denna serie böcker är!

För att förtydliga lite hur dessa böcker har påverkat mej, så kan jag berätta att när jag läste första boken "Om jag kunde drömma" Så var jag tvungen att lägga ifrån mej boken 2 gånger, för att gråta, och det var bara för att denna sagolika kärlerkshistoria är så otgroligt vacker.
När jag hade läst 3 kapitel ur den andra boken "När jag hör din röst" ,klockan var väl runt 10 på förmiddan, så hade jag varit tvungen att lägga ifrån mej boken 2 gånger ,bara för att storgråta. Och dena gång för att det var så sorgligt.
När jag pånytt började läsa, så var jag tvungen att gå och hålla om min käraste sambo, och förtvivlat snyfta "Du får aldrig lämna mej, aldrig!" ,samtidigt som jag mellan snyftningarna och de rinnande tårarna försöktge förklara handlingen för honom, så att han inte skulle tro att jag blivit komplett galen, utan bara förstå varför jag blivitså förtvivlat tagen av denna bok. 

Jag kan alltså lugnt säga att inte sedan jag lärde mej läsa när jag var runt 6-7 år, så har någon bok påverkat mej på detta sätt, ända in i min själ!!

Detta har ju tyvär gjort att jag blir ganska distraherad ifrån det verkliga livet, i och med att så fort jag är tvungen att lägga ifrån mej boken, så har jag hela tiden jag inte läser, en stark fysisk längtan till att så fort som bara möjligt få ta upp den och börja läsa den igen.
Och under hela den tid jag inte läser, så tänker jag oavbrutet på handlingen och karaktärerna i boken, och på när jag kan få återgå till dem igen.

Fast det har faktiskt också haft en positiv inverkan på mitt liv.
Jag har t.ex blivit mer mån om att visa min älskade sambo hur mycket jag faktiskt älskar honom, och hur glad jag är att ha honom i mitt liv.
Och jag har blivit mer förlåtande mot de omkring mej, för livet är kort,och jag känner att om jag eller någon jag älskar skulle försvinna imorgon, så vill jag ha lämnat den personen med vetskapen om hur mycket jag älskar den.

Som tur är så ska jag åka till min kära BFF Katja på måndag, och förhoppningsvis bli lite mer verklighetsförankrad.
Det ska bli Strålande trevligt!!

Tala om för de du älskar att du älskar dem!