Ja, nu har vi ju varit hemma ett tag, men jag har inte riktigt haft tid att skriva, som ni säkert alla förstår.

Vi åkte in på tisdagen, som var bestämmt, och jag fick gel för att mjuka upp livmodertappen.
 Sen fick vi sitta i ett rum och vänta i 6 timmar. Sen kom doktorn och kände, och absolut inget hade hänt, så jag fick ny gel, och vänta i 6 timmar till.
Då kom förvärkarna, en i minuten! Så jag låg i sängen och pustade och stönade, och Jani satt och läste ur en korsordstidning för mej, så jag skulle ha nåt annat att tänka på ett tag.
Detta höll på till ca 12 på natten, då fick jag morfin så jag skulle kunna sova en stund.
På morgonen fick jag bricanyl för att värkarna skulle avta lite, mest för att jag själv var rädd att jag inte skulle orka sen, eftersom jag insåg att det skulle bli mycket värre när det började på riktigt.
Vid det här laget hade jag börjat med lustgas, vilket gjorde det hela lite lättare.
Runt 6 tiden fick jag värkstimulerande dropp för att det skulle sätta igång, då var jag fortfarande bara öppen ca 2 cm.
Allt detta kommer jag själv inte ens ihåg, eftersom jag var så fruktansvärt trött efter 2 sömnlösa nätter, och påverkad av lustgas, så jag måste fråga Jani allt eftersom han har stenkoll.
Vid 8 hade värkarna tilltagit ordentligt, så då fick jag epiduralbedövning, och då känndes det mycket bättre.

Kl.10 började de riktiga krystverkarna, och dettta är nåt jag aldrig kommer glömma. Det var som att vara riktigt, riktigt magsjuk, och kräkas utan att få luft. Då kännde jag ett tag att "Nä, jag klarar inte det här, jag går sönder, eller kvävs!" Men min älskade Jani stod bredvid mej hela tiden och höll min hand och talade om för mej hur duktig jag var och att jag visst skulle klara detta.
Kl. 10.19 kom Emma upp på min mage, och vi grät och skrattade, och jag var den lyckligaste människan i hela världen! Och hon är så himla underbar!

För att göra denna historia lite kortare, så ska jag nu bara säga att vi har nu varit hemma i ca en vecka, och jag har haft hormon svängningar som heter duga, och kan falla ut i storgråt närsomhelst för ingenting.

 Ammningen är i full gång, jag har mjölk som en ko, och vi har ca 2 liter frusen bröstmjölk i frysen, bara sen i fredags.

Vi har haft vår första sömnlösa natt, då Emma bara grät i 8 timmar, och jag med henne. 

Vi sover näsa mot näsa i vår stora säng, bara för att jag vill kunna känna och höra henne hela tiden, så hon andas och mår bra.

Just nu sitter hon i vår nyinköpta sjal på mitt bröst, har nyss ätit och sover så lugnt och tryggt.

Här kommer alla bilder som nånsin tagits på vårat lilla underverk:




lustgasen var min bästa vän



här har hon precis kommit upp på min mage



Alldeles ny...



lyckligaste stunden i våra liv!



så fin!



Det var väldigt svårt att mata med kopp, allt hamna liksom utanför



Finaste tjejen i världen!



lite vaken



Stoltaste pappan i världen!



hemma, hon sover på min arm



farmor och farfar på besök



och mormor såklart!



hela familjen Adolfsson-Pirttijärvi!



det finns inget mysigare än det här!



Första åkturen i vagnen



Jani tyckte att vi såg så söta ut



Världens bästa storebror!



Här är sjalen



Den är jätteskön!



Sköt om er alla!